Klagosång

Jag har fortfarande inte städat fastän den lillla mannen sover än! 2 ½ timme nu. Jag har vattnat blommorna i köket i alla fall. Sen kom jag på ett utmärkt ämne att skriva om.

Tittade ut genom köksfönstret när jag vattnade och insåg att vi har alla sommarsaker kvar ute på gården (numera snötäckta). Alla Wilmas leksaker, cykel, hjälm och en massa annat bröt. Dynorna till utemöblerna ligger också kvar ute på altanen. Ja, man kan tro att vi inte hade en aning om att det skulle bli vinter i år igen. (Vi har dessutom bara vinterdäck på en av bilarna)

På våran baksida ligger, under ett täcke av snö, de avklippta grenarn från häcken, som av någon konstig anledning inte fick ben och gick till komposthögen eller soptippen själva! Vad oförskämt av dem!

(Nästan ett dygn senare forsätter jag där jag slutade)

Våran tomt ser helt enkelt ut som en soptipp! Kanske är det bra att snön har lagt sig som täcke över alltihop, så slipper man i alla fall se eländet. Nu ser det mest ut som små kullar och backar.

Vad jag försöker komma fram till är: Varför i herrans namn ska det vara så svårt att få någonting gjort? Jag har tjatat på Micke sen mitten av sommaren, men fortfarande har inget hänt. Okej, vi har lite knapert med tid, men Hallå! vem har inte det? Och vi var ju faktiskt lediga i somras, lite framförhållning tack!

Nu till den stora frågan: Är alla karlar på det här sättet? Måste man tjata ihjäl sig så fort man vill ha något gjort? Eller är det bara jag som har prickat så himla fel?

Visst, man kan ta tag i saken själv så att det händer något, men det kan väl ändå inte vara meningen att EN ska göra ALLT? Eller?

För tillfället ser det ut som ett bombnedslag även inne eftersom jag återigen har gått i strejk!

Men jag vet hur det kommer att sluta, den enda som mår dåligt av det är jag själv och så får jag bara extra mycket att ta reda på när jag väl ger upp.

Men faktum är att det inte är roligt att vara den enda som alltid tvättar, hänger tvätt, viker tvätt, plockar undan tvätt och städar. Ibland händer det ju faktiskt att han släpar fram dammsugaren helt frivilligt (utan att man har tjatat eller ens bett om det) men vad hjälper det när allt annat är ingrott i damm och det ligger tusen, miljader saker överallt.

Hjälp! Är det bara att acceptera eller finns det något man kan göra?

//S***