Fortfarande hemma, men mest på nåder verkar det som. Akutremiss skickad till Falun och jag har fortfarande order om att ligga i sängen hela dagarna. Trycket var fortfarande lika högt trots att jag vilat hela helgen, slutat med kaffe och cigg. Inget hjälper. Troligtvis beror det på den höga infektionen i kroppen som penicillinet inte vill hjälpa mot. Hoppas de i Falun vet hur man ska få bukt med det.
Så jag fortsätter vila, går mellan sängen och soffan och gör just ingenting på dagarna. Idag fick jag besök av mina små hjärtan som sover hos mormor. Älskade mamma som alltid ställer upp! Och missar en hel veckas jobb för att vara hemma och ta hand om sina små barnbarn när jag inte kan. Känns bra att krascha hennes ekonomi också. De ringde från hennes jobb idag och hon funderade en stund på vad hon skulle säga innan hon kom fram till sanningen var bäst. Varpå Wilma utbrister: "Säg att du måste vara hemma och ta hand om dina små barnbarn för deras mamma är jättesjuk. Ska det var så svårt? Vem ska annars ta hand om oss?"

Imorgon fyller lite skrutt 5 år! Mormor får äran att sjunga imorgon bitti så firar vi efter dagis med lite fika. Kalaset blir troligtvis framskjutet tills jag känner mig bättre. Men än har vi inte gett upp hoppet.

Nästa vecka åker vi till Sälen (om jag inte blir inlagd i Falun). Läkaren tyckte det var en utomordentligt bra idé för mig att komma ifrån allt, släppa taget några dagar och göra någonting annat. Hon skulle till och med skriva intyg till försäkringskassan om det behövdes. Jag längtar (och hoppas) att det verkligen blir av!

Söndag kväll och det enda jag har gjort i helgen är sett en massa filmer, sovit och läst. Bara idag har jag avverkat tre filmer, sovit middag i två timmar och läst en halv bok. På torsdag har jag tenta och jag har inte ens öppnat boken en enda gång. Det går som det går. Just nu känns det inte som om det spelar någon roll ändå. Allt för mycket har redan gått åt skogen så det spelar inte så stor roll om en sak till gör det. Jag kommer ändå inte att bli klar med studierna den här månaden. Jag kommer heller inte att kunna fortsätta läsa för att få ekonomin att gå ihop. Vad jag däremot kan göra är att vackert krypa till korset och bege mig till Soc för första gången i mitt liv. Det ser jag fram emot lika ungefär lika mycket som läkarbesöket imorgon. Livrädd för att jag ska bli inlagd i Falun! Tur att mina små hjärtan har sin mormor som tar hand om dem.

Av någon anledning får jag alltid ett behov av att skriva när jag inte mår bra.
Just nu mår jag väldigt dåligt, av flera olika anledningar. Vissa tänker jag inte ta upp här, även om de är en stor källa till den stress som gör att jag mår dåligt.
Har gått runt med högt blodtryck under en längre tid, vilket tydligen till största delen beror på all den stress jag utsätter mig för och blir utsatt för ofrivilligt. Den fysiska stressen består i att jag pluggar på heltid, jobbar deltid, har två barn att ta hand om och aldrig en sekund över för mig själv. De få stunder jag har när barnen är hos sin pappa och jag kommer hem från jobbet har jag ägnat åt studier. Tydligen behöver man något som kallas EGENtid också, när man bara gör något för sin egen skull.
Men den psykiska pressen är nog den som är värst. Hur stora mina ansträngningar än har varit så är de inte tillräckliga. Examensarbetet blev inte godkänt, vilket betyder att jag inte kan fortsätta studera på halvtid som jag hade tänkt göra för att få ekonomin att gå ihop. Så nu räcker inte pengarna! Och till det höjdes barnomsorgsavgiften och hyran medan bostadsbidraget sänktes. Så ja, jag är lite stressad!
Och vad ledde till det? Sjukskrivning så klart! Blodtrycket har varit högt så länge att det är farligt. Jag har till måndag på mig att försöka få det att gå ner, genom vila. Sen blir det troligtvis inläggning i Falun för min del.