Orken tryter

Micke har fastnat i någon kamp mellan vems ansvar det egentligen är att ta hand om en sjuk människa! Vårdcentralen (här kallad cykelverkstan) eller Faluns hjärtmottagning som ju faktiskt har påbörjat en utredning.
Just nu är läget så att vi ska till Falun på onsdag, då Micke ska göra ett arbets-ekg för att se om de kan hitta några fel då. Efter lite tjat från min sida ringde han för att höra om han skulle få träffa någon läkare efter testet var gjort, vilket han egentligen inte skulle men som tur är la de in en tid hos läkare efteråt.
Han är sjukskriven till på onsdag och sen vet vi inget mer.
Minsta påfresning gör honom helt slut, både psykiska och fysiska. Allt från att Joel gråter till att gå i upp för trappen.
Själv har jag också börjat tappa orken. Snart har två veckor passaret utan riktig sömn. (Med riktig sömn menar jag att bara behöva gå upp 3-4 gånger per till och få sova resten) Som det är nu får man vara glad om man får två timmar sammanlagt. Härligt!
Sen ska man försöka vara glad och ha ork till allt, både sånt som Micke i vanliga fall gör och det som jag alltid gör. Och med två sjuka, gnälliga barn blir det inte mycket av den varan kvar.
Att sedan få höra att man inte får vara hemma och ta hand om sin familj när de är sjuka är det sista man vill höra i det läget och bägaren tippar lätt över. Det är ju inte så att någon planerar att bli sjuk, så kul är det inte.
Har man kanske inte tillräckligt dåligt samvete ändå? Tillräckligt stor känsla av att inte räcka till? Och tillräckligt mycket oro över en make som aldrig (förrutom sina årliga herrförkylningar) är sjuk och beklagar sig?

Nej, nu ska vi ta och sova ett par timmar, om vi har tur. Imorgon är det dags för jobb igen. Tack gode gud för mormor som alltid ställer upp och vakar över våra små (och stora)!

//S***

Wilma kommentar

"Mamma, Joel petade mig i mitt första öga!"

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Örk int mer!

//S***

Kort uppdatering

Tre har haft magsjuka, en är hjärtsjuk! Men vi lever! Nästan i alla fall.

Igår var Wilma på fyraårs kontroll, allt gick bra men vi ska få en tid för att kolla upp synen.
På vägen dit säger Wilma, efter att ha tjattrat oavbrutet hela bilfärden:
Nej du mamma, nu har jag varit tyst länge!
Min fråga: När då?
Efter kontrollen åkte vi till Leksand för en liten överraskning till våran duktiga tjej. Nästan framme säger Wilma:
Nej, nu ska jag vara tyst ända till vi kommer fram!
Två sekunder senare:
Tysta leken börjar nu, den som tjatar åker ut. Hör du det nu mamma? Tysta leken........
Min fråga: Till vi kommer fram till vad?
Hon kan helt enkelt inte vara tyst!

Hemma igen, bröt magsjukan ut. Joel hade tjuvstartat lite dagen före men varit kräkfri hela dagen. Det tog om igen. Vi har haft en underbar natt, kräkts, torkat kräk, bytt sängkläder osv.
Nu ska jag bara hänga upp lite tvätt sen ska jag göra det som övriga familjemedlemmar redan gör: SOVA!

//S***

Nej, det är inte bra!

Så får vi än en gång en känga av livet:
Micke ligger i Falun, har troligtvis hjärtmuskelinflammation. Vet inget riktigt bestämt än, han är kvar på observation, förhoppningsvis får vi veta imorgon.
Just nu hoppas vi bara att det inte är något allvarligare.

Anderssons: Ja, vi hinner med så mycket att vissa av oss glömmer bort att stanna efter och känna efter hur vi mår. Mickes viktminskning hör troligtvis ihop med hjärtmuskelinflammationen, eller vad det nu må vara. Själv har jag "bara" ont, men har fått "droger" av cykelverkstan och ska till sjukgymnast på fredag.
Sen är det dags för 4-åringen att bli utvärderad och kollad. Hennes öra gör ont ibland men jag misstänker att det hör ihop med att hon är så tät i näsan. De får kolla det på fredag. Hon verkar inte lida av det.
1-åringen går mer och mer och har en stor förkärlek till att slåss. Han siktar med båda händerna och skrattar högt när han får in en fullträff. Ingen går säker, varken människor eller djur.

Nej, nu kallar sängen så att vi orkar med morgondagen!

//S***

En bra dag i vårat liv

Idag ska vi fira familjens viktnedgång med en rejäl pizza! Härligt! (Alla har tydligen mått bra av promenaderna till och från dagis har det visat sig)
I övrigt har Wilma ont i örat, jag har ont i nacken och axlarna (cykelverkstan ska få ett samtal i morgon bitti och förhoppningsvis får vi tid redan imorgon) och Joel har idag tagit sina första steg utan att hålla i sig. Gissa om han är stolt och lycklig!

//S***

Bra resultat

Efter julmat, mycket fusk men en rejäl dos promenader visar vågen på -10,7 kg sen start.
Jo, jag är nöjd!

//S***

Dagens Wilma citat

Aj, Joel spann mig!

Stora små barn

Våran lilla tjej har blivit så stor!
Idag åkte hon med en kompis hem från dagis, så jag och Joel fick snopet traska hem ensamma efter att ha varit ute och promenerat i över en timme. Wilma skulle inte hämtas förrän till kvällsmaten så vi fick knata hem och leka själva.
Mitt i maten ringde det: Det var Vanja som ville prata med Wilma. De bestämde snabbt att de skulle leka imorgon, det gick så fort så Wilma höll på att glömma att hon ska hem till mormor och äta tårta imorgon. Men efter det så ska dom i alla fall leka.

Lill-killen börjar bli stor han också. Han protesterar vilt när han inte får som han vill och säger man åt honom så kan man få sig en snyting. Han slår med båda händerna och siktar hänsynslöst på ansiktet. Det är en riktigt liten illbatting!
Bara några dagar kvar till 1-års dagen!

Nu ska här sovas!

//S***

Hopp om livet

Efter att ha fått den briljanta idén att Joel kanske har ont och därför petade i honom lite alvedon på kvällen så fick jag faktiskt sova till fyra på morgonen.
Och efter det superbra rådet från storasyrran att ge alvedon i full dos några dagar (började igår kväll) så har jag fått tillbaks min goa, glada och mysiga, lilla kille. Dessutom har han sovit middag två gånger idag och somnade på kvällen utan problem fastän pappa inte är hemma. Härligt!
Ja, jag vet, det tog lång tid innan vi fattade att han har ont någonstans, men man kan faktiskt inte veta allt!

Idag har vi dessutom vågat oss ut, två gånger. Det gäller att passa på när termometern inte visar -20 grader. Så idag hoppas jag på en lugn, skön, lång sömn. Håll tummarna är ni snälla!
Sover vi inte i natt så är det pappas tur att ta över och jag tänker i så fall kampera på soffan, vilket jag hoppas att jag slipper för jag tycker inte att det är skönt att sova där.

Idag har vi hälsat på hos mormor, fått upp grind nere i trappen, städat ut julen och lekt massor. Hunnit med en massa alltså så imorgon när Micke är ledig ska vi försöka att bara ta det lugnt.
Nu ska jag sjunka ner i soffan och njuta av tystnaden en stund, så natti natt på er!

//S***

Kalas i dagarna två

Vi sover fortfarande inte så det finns ingen ork till att skriva. Ni får hålla till godo med några bilder från dagens kalas.


Kusinerna Frida och Zandra. Joel i hörnet


Kusingerna Frida, Wilma, Måns och Maja i väntan på fika.

Wilma fick en sparkcykel av mormor.

Joel fick en polis Bobby av mormor.

Jag fick störst paket!! Yes!

I bakgrunden: Familjen Bonde! =)