Idag har jag haft sällskap av Mr Huvudvärk hela dagen. Legat i soffan och tittat på tv med Joel på eftermiddagen och slumrat lite och POFF, feber och ont i hela kroppen! Precis vad jag behövde! 

I natt har jag sovit på en madrass i Joels rum. Det gick över förväntningar, han sov hela natten, vaknade först när klockan ringde. Eller han kanske har vaknat under natten och sett att jag låg där, men han inte sagt något. Även om det inte var skönt att sova på madrass så var det underbart att få sova en hel natt utan att bli sparkad på. Och bara behöva tvätta ETT lakan och ETT täcke idag. 

Orkar inte skriva nåt!

I morse var alla glada, vilken fröjd! Det var visserligen lite segt att vakna när klockan ringde men när vi väl kom upp gick det bra. Igår kväll slog jag av tvn med hjälp av proppskåpet, vilket Joel inte uppskattade. I morse sa han: Mamma, ikväll vill jag inte att du ska stänga av tvn inne i garderoben.
Vi får väl se hur det blir med det!
Wilma har blivit hämtad av en kompis pappa, så idag är det bara ett barn att hämta på dagis. Också till hans stora förtret eftersom han också hade velat bli hämtad av kompisens pappa. Så vi ska dit och leka när vi kommer hem och kanske, om vi vågar fråga om inte kompisens pappa kan hämta Joel en annan dag :)

Fått ganska mycket gjort idag också, även om jag fortfarande ligger efter. Ständigt ett steg efter!

Ordningen är återställd. En dotter som sprang raka vägen hem till bästa kompisen och en son som fick ett psykbryt när det var dags att slå av tvn och gå och lägga sig! Vad mer kan man önska sig?

Sovmorgon!! Fast egentligen inte. Sov inte så mycket längre än vanligt, men det behövdes nog inte eftersom jag sov som en stock utan att bli störd hela natten. Lite lätt huvudvärk som tack för den ostörda sömnen, jag är inte van. Har pluggat och tvättat hela dagen, i vanlig ordning och snart bege mig hem till mor för att få lite mat. Har varit busig idag och ätit glass till lunch, det får man när man inte har några kids hemma.
Igår hittade jag på ICA Maxi ett nagenkit där man bygger upp fejknagalar precis som de gör på salonger. Kunde naturligtvis inte motstå att prova, speciellt eftersom mina naglar den senaste tiden har sett bedrövliga ut. De skivar sig och är så tunna att det gör ont. Tycker resultatet blev riktigt bra, även om det blev lite konstigt på högerhanden (svårt att få till med hjälp av vänsterhand) Men definitivt bättre än hur de såg ut före.

Nu är de i och för sig målade också (lila) så man inte ser hur snett och vint de sitter eller de skarpa kanterna.

Vi vaknade, trots att det blev sent igår, pigga och glada i morse. Joel stretade, bråkade och var emot som vanligt och Wilma fick några smärre utbrott men efter att jag påmint henne om vårt samtal igår så gick det bättre. Jag och och Wilma har en hemlig pakt! Vi får se om den hjälper.

Huvudvärk och jäkligt trött idag. Har fått undan ganska mycket skoljobb och tvättat, tvättat, tvättat. Är så evigt  trött på all denna tvätt. Nu är det snart dags att hämta arg och argare. Tänkte muta dem med lite kvällsmys idag eftersom de åker till sin pappa imorgon. Få se om det hjälper mot deras humör, man kan ju alltid hoppas. Är så trött på att lyssna på två barn som skriker åt varandra och åt mig hela dagarna. Det är psykiskt påfrestande.

Madicken var är du? 

Imorgon kommer bli en underbar dag! Efter att varit och lekt till halv åtta vägrade Joel så klart att gå och lägga sig eftersom de visade hans favoritprogram på CN. Det slutade med ett smärre utbrott från mamman (dagens andra faktiskt, men vem räknar? I det första råkade inredningen i kylen gå sönder) och att Wilma lydigt kröp i säng och somnade. Jag duschade och gick sedan också in till sängen. Strax efter 20.30 kom Joel smygandes och ville sova, det visade sig att han råkat trycka på fel knapp på fjärrkontrollen och inte fick bort rutan som ploppat upp. Summasummarum: Han somnade kl 21 och imorgon ringer klockan 6.30. Jippie!

Och nu tänker alla som läser detta, men ska det vara så svårt? Bär in ungen i sängen bara! Jo tack, det har jag gjort i över en veckas tid och nu klarar varken rygg, axlar eller nacke något mer. Är så galet trött, har så galet ont, är så galet stressad! I helgen ska jag SOVA, när jag inte pluggar förstås!

Läste en blogg idag (du hittar den här) som kändes som om den var riktad till någon jag kände en gång. Skulle önska att han läste den, men frågan är om det ens skulle gå in. Ja, jag grubblar fortfarande på det här och har svårt att släppa det. Nackdelen med att plugga på distans, man har mycket ensamtid när tankarna hinner snurra ordentligt.

Så, nu går vi vidare i livet, lite tillplattad och lämnad med söndertrasad stolhet. Tillbaka på ruta ett liksom där jag besvarar allt som kan tas som en komplimang med "eller hur" vilket driver vissa av mina vänner till vansinne. Men de borde å andra sidan vara vana, där har vi ju varit förut! Tron på mänskligheten har också fått sig en rejäl törn och jag utgår numera från att INGEN talar sanning, då får man liksom inga otrevliga överraskningar när verkligheten hinner ikapp. 

Om nu någon hann läsa det här inlägget så, ja jag tog bort delar av det och nöjer mig med att konstatera att jag funderar för mycket! Och det mina vänner, är rätt så tragiskt!

BTW: Underbart vårväder idag! Undra vad jag, arg och argare ska hitta på? 

Idag har jag varit flitig! Men nu tappade jag både ork och motivation. Spelar ingen roll, det är ändå dags att packa ihop och bege sig iväg för att hämta "arg" och "argare". Ett litet stopp vid konsum före bara, för att inhandla ett frimärke så jag kan skicka iväg min ansökan om att tentera på annan ort :) Denna gång åker jag till Ludvika för att tenta. Spännande! Mest spännande är det nog om jag kommer hitta dit överhuvudtaget.

Barnen leker så fint inne på Wilmas rum, låter de hållas en liten stund till innan det är dags för det dagliga kvällsbråket. "En liten stund till, mamma", "det här är mitt favoritprogram, som jag aldrig har sett förut", "jag är hungrig/törstig". Argumenten är många och läggningen i det här huset tenderar alltid att dra ut på tiden.

Idag när vi kom hem från dagis och skola och skulle parkera cyklarna i garaget låg ett hopskrynklat ciggpaket mitt i garaget. Hur har det kommit dit? Det låg definitivt inte där i morse. Det finns två alternativ, antingen har garagegrannen kastat in det eller så har någon varit i vårt garage. (Ja, det var olåst). I min paranoida hjärna har så klart någon varit där och jag är bara glad att märket på ciggen inte var ett annat märke för då hade jag dött. Det är fortfarande jobbigt att inte veta hur sjuk en sjuk människa egentligen är. Och i min fantasi pendlar jag mellan väldigt ond och bara tragisk. Som bilden säger är det svårt att glömma någon som gav dig så mycket och det gäller både gott och ont!

Har precis lämnat barnen på dagis och sitter med kaffekoppen och försöker hitta motivation till att ta tag i studierna. Som vanligt när det är grupparbete så händer det ingenting. Man väntar och väntar och så får man jobba häcken av sig sista dagen. Så idag blir det till att skriva om verksamhetsstyrning istället. Har inte så mycket kvar så det kanske kan bli klart idag om jag lägger på ett kol. Problemet var bara att hitta motivationen.

Utanför fönstret vräker snön ned, vilket får mig att fundera på hur vi ska ta oss hem med cyklarna från dagis. Jaja, det är ett senare problem. Allt har en lösning.

Senaste dagarna har jag funderat på det här med att vara medmissbrukare. Min vän tycker att mina tankar, efter niten jag gick på, liknar en medmissbrukares. Jag hävdade argt och bestämt att "Absolut inte". De senaste dagarna har jag insett han faktiskt hade rätt. En medmissbrukare hittar alltid på ursäkter åt missbrukaren. Det gör jag INTE! Du väljer själv att missbruka, det finns inga ursäkter till varför man missbrukar. Är man stark nog och viljan finns kan man ta sig ur det. Vill man inte, så fortsätter man och hittar på anledningar och ursäkter, skyller på andra och manipulerar för att få fortsätta. Missbrukare får inte återfall, de TAR sig ett återfall och ger någon annan skulden för det. Men att jag skulle hitta ursäkter åt en missbrukare, never! Det är hans/hennes val! Däremot tror jag att medmissbrukare karakteriseras av (för) mycket empati för andra. Att bry sig, fundera på varför och vilja hjälpa. Där passar jag in. För istället för att vara arg har jag den senaste tiden funderat över vad som hänt med "honom", "hur gick det sen" liksom. Undrar om han mår bra?

Jag vill inte vara en medmissbrukare, been there - done that, så jag intalar mig själv att jag inte bryr mig. Men jag vet inte om det är rätta vägen heller. Det känns inte som jag riktigt. Jag vill bry mig om andra, samtidigt som kanske behöver tänka lite mer på mig själv. Dags att bli lite mer egoistisk kanske? :P

Faktiskt klar med min del av gruppuppgiften. Nu är det bara att vänta in övriga gruppmedlemmar så att vi kan renskriva. Och så har vi förstås uppgiften i den andra kursen, för att inte tala om omtentan som jag måste göra! :( Genast blev livet tyngre igen. Men vi tar det på studs, eller nåt!
Imorgon skiter vi i studierna och åker till syster yster en sväng. Det ska bli kul! :) Få som om bilresan blir lika roligt. Undra hur långt vi kommer innan de två huliganerna har slagit varandra blodiga? Någon som vill slå vad? :)

Solen skiner för första gången på hela påsklovet och vad gör jag? Sitter inne och pluggar. Barnen är hos sin pappa, efter att ha varit hos kompisar hela förmiddagen och lekt. Fördelen är att jag har fått ganska mycket gjort idag. Nackdelen att det är så himla tråkigt.

Har egentligen inget väsentligt att skriva, som om jag någonsin har det :)
Livet flyter på, det är lite rörigt just nu, mycket som snurrar runt i huvudet. Men det är okej!
I like my life! <3

Idag känns det bättre igen! Att umgås lite med goda vänner och få perspektiv på tillvaron är aldrig fel. Tänk att de orkar lyssna och kan ge förklaringar fastän man själv knappt vet vad det är man känner. Kan de vara för att de känner en väldigt bra kanske? Ibland behöver man att någon annan talar om vad man känner, för att man ska inse att det är precis så! Så vad känner jag då?
Under en väldigt kort men intensiv period var en viss person mitt solljus, allt var rosenrött och inga mörka moln hängde över mitt liv. Jag valde att se det så, jag ville att allt skulle vara rosenrött. Kanske såg jag varningstecknen, men jag tror faktiskt inte det. Förutom den sista veckan, men då var det försent. Det var inte sanningen i sig gjorde ont, utan sättet det gjordes på och min hjärna har haft svårt att förstå att mannen jag lärt känna under här tiden och den fega stackaren jag "pratade" med den kvällen är samme man.
Jag vill fortfarande inte tro att allt bara lögner och eftersom jag inte får några svar så kan jag själv välja min "sanning". Hur som helst har jag gått vidare, även om grubblerierna vaknar till liv ibland.
Men nu vet jag vad jag göra när det händer. Lyfta luren och ringa, till världens bästa!

Idag känner jag mig tudelad. Å ena sidan är jag glad och tacksam, för att jag har mina vänner, mina barn och min familj. Å andra sidan är känner jag mig grundlurad och i ärlighetens namn så känns det inte bra. Jag har efter några dags grubblande kommit till insikt (Jag vet, jag tänker för mycket!) Det var inte sveket i sig som kändes. Herregud nej! Livet går vidare :) Det var det brutala uppvaknandet att inse att människor är falska, onda, beräknande och struntar blankt i vilka de sårar och utnyttjar i sin framfart. Jag vill inte tro att det finns sådana människor! Dessutom att har jag insett att jag (förutom att jag är naiv, blåögd och godtrogen) också är för snäll! Här sitter jag, grundlurad, och tycker synd om människan! Men vad fan är det för fel på mig?

How I feel today! :)

Livets mening??

Ibland blir man bara så trött på sig själv! När man uppenbarligen vet om att man är en godtrogen, blåögd idiot så  kan man ju utgå ifrån att man kanske "ser upp" lite extra när man inleder nya bekantskaper. Men, ICKE! Man gör som vanligt, tror gott om alla och forsätter tro att alla människor ALLTID tala sanning vad det än gäller. Kanske för att man själv fungerar just så.
Men livet går vidare, jag kan inte "rädda" världen, jag må vara blåögd och naiv men jag kan fortsätta framåt med rak rygg och veta att jag i alla fall var ärlig och inte har sårat någon.
Jag fortsätter tro att världen är god plats, att människor innersta inne är goda och väljer helt enkelt bort det som inte passar in i bild. Ja, det gör jag! Annars finns det liksom ingen mening.