Tre nätter utan riktigt sömn börjar verkligen kännas nu. Jag känner mig som ett utspottat PK! Huvudet värker och jag tankeverksamheten är väldigt långsam.
Igår var vi i Säterdalen med mormor. Wilma hade roligt, lekte och tittade på djuren och ville inte åka hem. Mormor, jag och Joel tycket att det var lite väl varmt. Det tyckte nog Wilma också, hon vet bara inte om det själv. Hennes humör svajar betänkligt, ena sekunden är hon hur glad som helst och nästa arg som ett litet, ettrigt bi.
Hemma igen var hon mest bara arg och vi fick lov att ta till hot igen. Det blir ingen semester mer för dig om du inte skärper dig!
När till och med mormor ledsnar, då är det illa gott folk! Mormor är nämligen beväpnad med ett oändligt långt tålamod, men inte ens det hjälper för tillfället.
I natt har hon i alla fall sovit gott, den lilla monster-flickan och vaknade på ett strålande humör, men det har tyvärr försvunnit nu och hon gör allt för att reta upp alla i sin omgivning.
Nu har hon som vanligt lyckats med att väcka lillebror igen, som för övrligt har varit vaken större delen av natten. Varför vet jag inte!
Han fick sova en halvtimme i alla fall innnan hon kände att hon var tvungen att väcka honom.
Idag verkar det inte bli lika varmt, alltid något! Jag har bränt mig på hela ryggen och axlarna och hade gruvat mig för att gå ut idag. Vi väntar på att mormor ska komma, sen bär det av till sjön för ett dopp.
//S***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar