Ibland blir man bara så trött på sig själv! När man uppenbarligen vet om att man är en godtrogen, blåögd idiot så kan man ju utgå ifrån att man kanske "ser upp" lite extra när man inleder nya bekantskaper. Men, ICKE! Man gör som vanligt, tror gott om alla och forsätter tro att alla människor ALLTID tala sanning vad det än gäller. Kanske för att man själv fungerar just så.
Men livet går vidare, jag kan inte "rädda" världen, jag må vara blåögd och naiv men jag kan fortsätta framåt med rak rygg och veta att jag i alla fall var ärlig och inte har sårat någon.
Jag fortsätter tro att världen är god plats, att människor innersta inne är goda och väljer helt enkelt bort det som inte passar in i bild. Ja, det gör jag! Annars finns det liksom ingen mening.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar