Läste en blogg idag (du hittar den här) som kändes som om den var riktad till någon jag kände en gång. Skulle önska att han läste den, men frågan är om det ens skulle gå in. Ja, jag grubblar fortfarande på det här och har svårt att släppa det. Nackdelen med att plugga på distans, man har mycket ensamtid när tankarna hinner snurra ordentligt.

Så, nu går vi vidare i livet, lite tillplattad och lämnad med söndertrasad stolhet. Tillbaka på ruta ett liksom där jag besvarar allt som kan tas som en komplimang med "eller hur" vilket driver vissa av mina vänner till vansinne. Men de borde å andra sidan vara vana, där har vi ju varit förut! Tron på mänskligheten har också fått sig en rejäl törn och jag utgår numera från att INGEN talar sanning, då får man liksom inga otrevliga överraskningar när verkligheten hinner ikapp. 

Om nu någon hann läsa det här inlägget så, ja jag tog bort delar av det och nöjer mig med att konstatera att jag funderar för mycket! Och det mina vänner, är rätt så tragiskt!

BTW: Underbart vårväder idag! Undra vad jag, arg och argare ska hitta på?