Hade inte behövt oro mig för väckning av Bebis, det skötte Mickes bror om när han kom på oväntat besök. Det gjorde absolut ingenting, då slapp ju jag vara den som väckte honom.
Hämta syrran som välkomnade mig stort, kunde nästan tro att vi inte setts på flera veckor. Skönt att hon blir glad när man kommer och hämtar, trots att man för det mesta bara skäller på henne.
Som vanligt var det raka vägen till Lotta, utan att stanna hemma först, som gällde. Vi mockade, sopade och halmade åt stackars Lotta som fortfarande hade ont. Sedan slappade vi lite på verandan och väntade på pappa.
Fick mer oväntat besök av mormor som mutade Sessan med lite tuggummi för att hon skulle duscha utan strul idag, vilket funkade galant.
Nu sover båda charmtrollen efter lite trassel och tvn låter som... sport! Därför sitter jag här!
Bara imorgon kvar då jag kan unna mig att njuta några timmar när Sessan är på dagis. Torsdag och Fredag är hon ledig, phu!
Jag gruvar mig faktiskt. När hon är hemma kan lilleman inte koppla av och sova, vilket gör honom sur och grinig, han vill bara bli buren hela tiden. Vilket leder till att storasyster blir svartsjuk och måste ge honom ett tjuvnyp. Varför var det ingen som talade om för mig att det var så jobbigt att vara tvåbarnsförälder? Varför kommer alla med sina "ja, så är det" "jo, men hon är ju mitt i trotsåldern" "och så är hon tjej, de är alltid värre". Varför var det ingen som sa något före?
Är det verkligen sant, att killar är lättare att ha göra med i den åldern? Någon?
//S***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar