Sparlåga

Bageriet som gör det värt att sitta i bilen med två bråkandes barn i flera timmar - Wilmars i Loos!



Gungpause innan det är dags att sätta sig i bilen igen


Joel älskade att åka båt med Örjan. Speciellt när han fick vara med och köra! Vilken lycka.


Båthäng!

Bad i Esttjärn

Känner att jag går på sparlåga just nu. Borde lägga mer tid på studierna men orkar inte riktigt, det går trots allt ganska bra. Äntligen (tror jag) att jag har fattat!

Förkylningen känns något bättre, men nacke och huvud värker - som vanligt.

Dagen började inte så bra. Orkade inte kliva upp när Joel vaknade klockan sex (sovmorgon idag) och ville ha välling. Gick upp, gjorde iordning flaskan, väste lite och gick tillbaks till sängen. Micke och Joel hamnade i soffan. Låg sen i sängen och lyssnade på två barn som bråkade och skrek och en pappa som (antagligen) satt vid datorn och "gormade" om tystnad. Vilket inte hjälpte. Pallrade mig upp, insåg att jag ätit upp det sista brödet som fanns igår, och nöjde mig med lite kaffe till frukost. Klädde på barn och trodde att jag skulle få lite extra tid idag, eftersom det är Mickes dag att lämna på dagis. Men det gick inte!

Så det var bara att göra sig iordning och pallra sig iväg. Promenad till dagis, hem och hämta bil och iväg och handla, hem, packa in allt, hänga tvätt. Kom igång med studierna en timme senare än beräknat.

Det dåliga humöret har lagt sig lite i allafall, trots allt vet jag inte riktigt vad det är jag retar mig på. Att det ibland känns som om jag får göra allt (utom att laga mat, den sista tiden).

Se till att allt är packat och kommer med, klä på och fixa iordning alla, lämna på dagis, tvätta, hänga tvätt, städa, (Mickes uppfattning om städning är en rundtur med dammsugaren), plocka ihop osv osv.

Eller om det bara är så enkelt som att jag inte orkar med mig själv och mina jäkla humörsvängningar? Är trött och stressad för jämnan känns det som. Orkar liksom inte ända fram.

Går upp varje natt och gör iordning flaskan till Joel, tittar på Micke som ligger där och sover och undrar: Varför alltid jag? Borde försöka vänja Joel av med flaskan, men orkar inte det heller.
Går upp varje morgon och gör iordning flaskan till Joel, och undrar igen: Varför alltid jag?

Bråkar med Wilma om näsdroppar, eksemsalva, kläder och massa annat och undrar: varför alltid jag?

Jagar Joel för att få på kläder och blöja och undra: Ja, ni börjar fatta va?

Men kanske är det bara mig själv jag är trött på? Eller rätta sagt, trött på mitt trötta jag!

Idag ska jag packa ihop lite tidigare här, ta en omväg till dagis och hämta de små, sedan gå hem och vänta på att mormor anländer. Tack gode gud för mormor!