Fortfarande hemma, men mest på nåder verkar det som. Akutremiss skickad till Falun och jag har fortfarande order om att ligga i sängen hela dagarna. Trycket var fortfarande lika högt trots att jag vilat hela helgen, slutat med kaffe och cigg. Inget hjälper. Troligtvis beror det på den höga infektionen i kroppen som penicillinet inte vill hjälpa mot. Hoppas de i Falun vet hur man ska få bukt med det.
Så jag fortsätter vila, går mellan sängen och soffan och gör just ingenting på dagarna. Idag fick jag besök av mina små hjärtan som sover hos mormor. Älskade mamma som alltid ställer upp! Och missar en hel veckas jobb för att vara hemma och ta hand om sina små barnbarn när jag inte kan. Känns bra att krascha hennes ekonomi också. De ringde från hennes jobb idag och hon funderade en stund på vad hon skulle säga innan hon kom fram till sanningen var bäst. Varpå Wilma utbrister: "Säg att du måste vara hemma och ta hand om dina små barnbarn för deras mamma är jättesjuk. Ska det var så svårt? Vem ska annars ta hand om oss?"

Imorgon fyller lite skrutt 5 år! Mormor får äran att sjunga imorgon bitti så firar vi efter dagis med lite fika. Kalaset blir troligtvis framskjutet tills jag känner mig bättre. Men än har vi inte gett upp hoppet.

Nästa vecka åker vi till Sälen (om jag inte blir inlagd i Falun). Läkaren tyckte det var en utomordentligt bra idé för mig att komma ifrån allt, släppa taget några dagar och göra någonting annat. Hon skulle till och med skriva intyg till försäkringskassan om det behövdes. Jag längtar (och hoppas) att det verkligen blir av!

Söndag kväll och det enda jag har gjort i helgen är sett en massa filmer, sovit och läst. Bara idag har jag avverkat tre filmer, sovit middag i två timmar och läst en halv bok. På torsdag har jag tenta och jag har inte ens öppnat boken en enda gång. Det går som det går. Just nu känns det inte som om det spelar någon roll ändå. Allt för mycket har redan gått åt skogen så det spelar inte så stor roll om en sak till gör det. Jag kommer ändå inte att bli klar med studierna den här månaden. Jag kommer heller inte att kunna fortsätta läsa för att få ekonomin att gå ihop. Vad jag däremot kan göra är att vackert krypa till korset och bege mig till Soc för första gången i mitt liv. Det ser jag fram emot lika ungefär lika mycket som läkarbesöket imorgon. Livrädd för att jag ska bli inlagd i Falun! Tur att mina små hjärtan har sin mormor som tar hand om dem.

Av någon anledning får jag alltid ett behov av att skriva när jag inte mår bra.
Just nu mår jag väldigt dåligt, av flera olika anledningar. Vissa tänker jag inte ta upp här, även om de är en stor källa till den stress som gör att jag mår dåligt.
Har gått runt med högt blodtryck under en längre tid, vilket tydligen till största delen beror på all den stress jag utsätter mig för och blir utsatt för ofrivilligt. Den fysiska stressen består i att jag pluggar på heltid, jobbar deltid, har två barn att ta hand om och aldrig en sekund över för mig själv. De få stunder jag har när barnen är hos sin pappa och jag kommer hem från jobbet har jag ägnat åt studier. Tydligen behöver man något som kallas EGENtid också, när man bara gör något för sin egen skull.
Men den psykiska pressen är nog den som är värst. Hur stora mina ansträngningar än har varit så är de inte tillräckliga. Examensarbetet blev inte godkänt, vilket betyder att jag inte kan fortsätta studera på halvtid som jag hade tänkt göra för att få ekonomin att gå ihop. Så nu räcker inte pengarna! Och till det höjdes barnomsorgsavgiften och hyran medan bostadsbidraget sänktes. Så ja, jag är lite stressad!
Och vad ledde till det? Sjukskrivning så klart! Blodtrycket har varit högt så länge att det är farligt. Jag har till måndag på mig att försöka få det att gå ner, genom vila. Sen blir det troligtvis inläggning i Falun för min del.

En veckas studier kvar sen äntligen lite sommarlov! Tror jag i alla fall! Fortfarande inte sett någon jobbschema inför sommaren men räknar med lite ledighet innan jobbet drar igång. Det är välbehövligt!
Trött, stressad, irriterad och allmänt risig! Pluggat hela helgen, till sent in på nätterna för att bli klar med en fallstudie. Nu är den klar och inlämnad och inlämnad och då återstår bara två uppgifter + tenta!

Fortfarande supertrött och hängig efter magsjuka och helvetesveckan med plugg och tenta. Välkomnar solen som tittar fram lite då och då men önskar att den ville sova lite längre på morgonen. Joel förstår inte varför han ska han sova när det är ljust ute, vilket leder till att han inte vill sova på kvällen och vaknar extremt tidigt på morgonen. Resultatet blir en sur och trött mamma och en unge som är lika trött och sur men inte förstår varför.

Idag ska Joel snagga sig! Vi har spanat in N på dagis, det ska nämligen vara lika. Hm! Undra hur det här ska gå. N har lite längre uppe på, en sån där "sträng" som skulle kunna vara en tuppkam om det var lite längre. Och så tintin lugg. Har en känsla av att vi alla kommer att ångra oss när det är klart. Alla utom möjligtvis Joel som gnäller om att det är varmt, svettigt och klias.

Efter att ha kört magsjuka i omgångar hela helgen är vi äntligen på banan igen. Eller rättare sagt, barnen är på banan. Mamma är TRÖTT! Panikstressad över tentan på lördag! Fattar inte hur jag ska hinna lära mig allt. Tre dagar att plugga in en 15 veckors kurs som jag från början inte har fattat ett smack av.
Och som toppen på isberget kom jag inte in på en enda sommarkurs som jag sökt. Undra vad vi ska göra i sommar? Har sökt fler kurser, alla som för öppen var sen ansökan, så nu är det bara att hålla tummarna.
Mår ärligt talat skitdåligt över det här men försöker ta en dag i taget. Dvs fokusera på att klara tentan på lördag först.
Nu ska jag gå ut och köra iväg barnens kompisar, tala om för mina barn att det är kväll och att de ska komma in. Är rätt säker på att de inte kommer hålla med mig. För vem vill gå och lägga sig när solen skiner, det är varmt och skönt och man har superkul med kompisarna? Dumma mamma!

Idag har jag haft sällskap av Mr Huvudvärk hela dagen. Legat i soffan och tittat på tv med Joel på eftermiddagen och slumrat lite och POFF, feber och ont i hela kroppen! Precis vad jag behövde! 

I natt har jag sovit på en madrass i Joels rum. Det gick över förväntningar, han sov hela natten, vaknade först när klockan ringde. Eller han kanske har vaknat under natten och sett att jag låg där, men han inte sagt något. Även om det inte var skönt att sova på madrass så var det underbart att få sova en hel natt utan att bli sparkad på. Och bara behöva tvätta ETT lakan och ETT täcke idag.